Att tappa tron på sig själv

Hej på er!

Just nu skriver en väldigt förvirrad själ. Är absolut inte med i allt just nu och jag känner hur stressen börjar göra sig påmind igen. Jag lägger av med allt är första tanken men nej, jag kan inte lägga av. Jag måste få detta att funka. 

Jag känner mig stressad för mycket. Att jag har ett halvår kvar på min utbildning, vilket absolut känns så otroligt skönt men samtidigt inte. All stress inför hösten och våren. 

Att ta igen mina tentor jag ligger bakom med, att klara höstens alla uppgifter, examensarbetet (vad fasen ska jag skriva om?), att söka jobb (vart?) och vart ska vi flytta sedan? ..

Det är en förvirrad tid nu och som jag har framför mig. Jag valde att av anmäla mig på en tenta nästa vecka för det känns inte alls optimalt att kunna plugga till eller skriva tre tentor på tre dagar. Vilken ska man mest lägga energi på då? Men samtidigt, så är nästa tentatillfälle i November. Men vad ska jag göra? Dela upp det, jag är tvungen för hur ska jag annars orka?

Samtidigt så sviker min tro på mig själv. Att jag inte kommer klara detta, att jag är så jäkla kass som har tre tentor bakom mig samtidigt som jag innerst inne vet att det är fullkomligt normalt att någon gång halka efter. Men jag tänker inte ge mig. Det tänker jag absolut inte att göra. Jag ska klara detta, gå ut helt klar i Januari och inte ha en enda tenta bakom mig. Det ska jag!

Det är inte många

Det är många man känner, många man kan prata och umgås med men det är inte många man kan anförtro sig åt. Det är inte många personer som det går att lita på och det är absolut inte många man kan kalla för sin bästa vän. De närmaste och bästa, dem kan ofta många räkna på en hand likaså jag. Jag kan räkna dessa på en hand. Visst, det finns ju självklart fler vänner men nu menar jag de personer som jag absolut skulle kunna säga min djupaste hemlighet för. 

Jag tycker att vänskapen bör handla om ett "förhållande" där personerna ifråga inte bli arga eller sura på en om man inte pratas vid på ett tag. Att man kan vara ifrån varandra, inte prata men när man väl gör det veta att man betyder som mest. Att det känns som om man aldrig slutat prata, eller varit ifrån varandra. Sen säger jag inte heller att alla ens vänner ska kunna hålla hemligheter, men ja, ni förstår nog? De där närmaste som man vet stannar i vått och torrt! 

Jag tänker faktiskt inte räkna upp någon speciell utan bara helt enkelt säga att ni, ni vet nog vilka ni är. Ni är mina finaste vänner och jag älskar er. För vänner, det är en viktig del i livet, det är viktigt att ha någon att prata med, att kunna rådfråga eller även ha som förebild. Det är genom andra man växer och blir starkare!

Sanna vänner är som diamanter

Dyrbara men sällsynta

Ser ut som om att mina böner inte blir besvarade gällande min planering av fint väder de kommande dagarna. Tråkigt, jag som tänkt träna på stranden men känns som att regn och sand inte är den bästa kombon? 

Snart 2 månader

Japp, snart har två månader gått och första frågan jag ställer mig själv är vart fasen tog dessa två månader vägen? Nästa helg åker vi till Öland och det var tills dess det var bestämt att jag skulle vara utan godis och det har jag nu snart varit. Det går bra men visst infinner sig sötsuget, fast jag tror det mer är det där habegäret efter något sött efter middagen eller framför en film. Jag tror bestämt att jag kommer försöka hålla detta ännu längre, visst tillåta mig någon enstaka glass någon gång men jag tänker inte smälla i mig en påse chips eller godis som jag gjorde innan (& väldigt ofta). Det tänker jag lova mig själv och även er! Det finns ju faktiskt andra alternativ som frukt eller naturgodis som nötter.. 

Fast visst är det gott? Särskilt peace godisarna. 

Slopa vikttänket!

Att gå ner i vikt medför inte bara positivt som att tappa kilon och centimeter utan det är även negativt.. Eller iallafall hos mig. Jag är livrädd för att gå upp i vikt igen och vågen används flitigt var dag och likaså måttbandet. Det blir nästan som en sjukdom, ett tvång att hålla koll på hur mycket jag väger. Ett tvång jag måste få bort så idag plockade jag ur batteriet och la undan måttbandet i ett skåp som gör att jag inte tänker på det lika mycket som när jag möter detta i badrummet varje morgon. 

Jag måste koppla bort detta tvång, röra på mig och äta rätt hela tiden så att förändringarna som sker går åt det rätta hållet. Jag måste sluta tänka på vikten, jag väger bra nu och det är där jag vill ligga. NU är det finjusteringar som jag nämnt innan och ska jag klara detta så måste först och främst få bort detta så slipper jag tänka mer på det! Så nu får jag inte väga eller mäta mig förens den dagen då jag haft bloggen i ett år. Det måste gå minst 1 vecka mellan! 

Vad tycker ni?

Jag har bestämt mig för att fortsätta bloggandet (bra va?). Det är lite som "terapi" att få skriva av sig när jag vill samt att jag tycker det är motiverande och drivande att skriva om sin egen kamp mot vikten både för att motivera andra samt mig själv.

Först var det tänkt att denna blogg endast skulle handla om min viktnedgång, träning och hälsa men ju längre tid det går och ju mer träningen bli vardag så känns det så himla tråkigt att endast skriva om det? Eller vad tycker ni? Nu anser jag att det är lite mer roligare i bloggandet, att den handlar om allt möjligt men att träningen och min viktkamp ändå är det huvudsakliga varav namnet mot ett lättare liv.. 

Men jag vet inte? Är det något ni tycker är mer eller mindre viktigt att läsa om? Ska jag gå helt och hållet efter tänket träning eller är det roligare om jag varierar lite? Det händer som sagt så mycket mer i min vardag... Kommentera gärna och tyck till om vad ni helst vill läsa om!

Lars Winnerbäck

Som säkert många förstått så är Lars Winnerbäck en väldigt betydelsefull person i mitt liv. Jag har gått igenom mycket i min uppväxt och hans musik har funnits där sedan jag var runt 13 år gammal, en period som var riktigt tuff.

Av Lasses musik blir jag lugn och glad, jag släpper mycket och det tycker jag är viktigt att man gör! Är jag lite ledsen eller allmänt deppig så brukar jag lyssna på Lasse och genast så mår jag så mycket bättre! Visst är det konstigt? Att en helt "okänd" person kan skapa en sådan harmoni hos någon? En sådan trygghet och ro?

Kanske låter det konstigt men jag tycker inte det är det. Det är viktigt att hitta sitt, det man mår bra av och det jag känner när jag lyssnar på Lasse är svårt att beskriva.

Nu svävade jag ut lite men det jag egentligen skulle berätta är att jag är piggare nu efter att ha sett Lasses dvd och tänk, nästa söndag så får jag äntligen se han igen!

03:00

God Morgon. 

Vaknade redan vid 03:00 inatt och kunde inte somna om. Kudde och täcke låg på golvet och jag vet vad det innebär. Att sova oroligt och dåligt är en vana i mitt liv och det har jag gjort till och från de senaste åren. Varför? Det vet jag inte, förmodligen stress och att jag är sämst på att koppla bort tankar när jag väl försöker slappna av är väl en stor faktor bakom detta. Tyvärr så är jag en person som har svårt att koppla av, är allmänt orolig jämt och funderar mycket. Något jag gjort sedan jag var liten. Jag minns många gånger då jag kunde vakna och vara helt borta, förvirrad och trodde jag hade försovit mig, glömt läxor eller bara allmänt konstig! 

Jag har funderat länge på att gå till läkaren och skaffa sömnpiller men det tar emot.. Jag försöker istället trötta ut mig, lära mig att lyssna på kroppen och slappna av men det funkar inte alltid. Konstigt däremot, så som jag körde på igår? Men kan bero på det sena kaffeintaget igårkväll.. 

Har ni några tips på sovproblem? Varm mjölk brukar jag köra på eller försöka tvinga mig själv att somna om men det är oftast då alla tankar dyker upp som mest! 

På samma spår

Jag har efter ganska mycket betänketid bestämt mig för att fortsätta på samma spår som innan vilket betyder minskat intag av kolhydrater samt ökat intag av fett och proteiner. Jag har märkt att jag mår bättre av detta samt att min oroliga mage har blivit bättre!  

Alltså kommer jag att leva efter en ganska lchf inspirerad kost där jag ändå tillåter frukt samt lite kolhydrater (ex. någon dag i veckan), jag tänker äta bättre feta produkter då dessa oftast innehåller minst extra ämnen och jag kommer aldrig att tvinga mig själv till att sätta stopp för ett matintag om jag nu själv inte vill detta (ex. godisstoppet!). Likaså kommer jag självklart att tänka på matintaget, jag kommer absolut inte att överdriva mina portioner men ändå så kommer jag äta tills jag känner mig mätt och äta fler gånger om dagen (ca 5 gånger) men ja då förstår ni att portionerna blir olika t.ex. frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kanske något litet på kvällen. Lika viktigt är det att tänka på vad man dricker, som jag skrev innan idag läsk och saft är ingen last utan det jag dricker mest av är ändå vatten och där är det bra att iallafall dricka runt 2 liter per dag. 

OCH glöm inte, jag är ingen expert och det hoppas jag inte att jag utmärker mig som? Utan jag gör detta för att jag själv känner att jag mår bäst av detta, att min kropp blir piggare och så tror jag faktiskt att lchf tänket är ett bra tänk. Jag har läst mycket om det och vill ni själva läsa mer om detta så har kostdoktorn bra tankar och tips!

Jag gör det jag mår bäst av och det gjorde jag inte här.

Beach 2012

Som jag läst på många träningsbloggar så är det alltså dags att börja deffa inför Beach 2012. Det begreppet man hör vareviga vår och som många siktar mot. Visst, jag ska inte säga att jag inte gör det men hallå, självklart att jag borde? Vem borde inte? 

Jag kan ju inte säga att jag går efter begreppet deff på det sätt som det betyder men ändå så går jag ju efter en relativt snyggare kropp! Jag är pepp och jag kommer att träna lika mycket men kanske lite hårdare för bättre resultat.. Jag har gjort bra resultat nu men jag har mycket att bygga på, särskilt mina muskler och den där "slappa" huden som fortfarande finns kvar. Det ska bli tightare! 

Hur tänker ni inför beach 2012? Är det självförtroendet eller kroppen? 

Jag gör lite både och, för faktiskt är det så att om självförtroendet och självkänslan är på topp så trivs man bäst med sig själv. 

Ett litet mål är nog även skapat här, att ta hand om mig själv, intala mig själv om hur jädra bra jag är, hur fin jag börjar bli och att valrossen inte kommer att göra entré på beachen 2012! Vilket faktiskt förbannat grymt måste jag säga er!! 

Oro

jag behöver en stor spark i baken, jag har inte ork till något just nu och igår rann verkligen bägaren över. Jag har tenta på fredag men jag vet faktiskt inte om jag ska hoppa den och ta den i augusti istället? Kanske, jag känner att press är det minsta jag behöver nu och det är vad jag känner inför fredag.. Jag känner att min kropp verkligen säger nej till allt som har med press att göra och jag vet inte om det är bättre att jag tar sommarlov nu och lägger tentan bakom mig fram till augusti? 

Kanske sjukt dåligt att jag gör det men jag vet inte? Jag orkar faktiskt inte riktigt med detta, det är för mycket nu och det har varit mycket.. 

Jag har alltid stängt känslorna inom mig, låtit dem växa till ännu mera obehag och jag lärde mig för många år sedan att jag var tvungen att släppa på dem direkt. Men, det är inte lätt och jag är verkligen en person som alltid oroar mig, är osäker och funderar.. Jag funderar ofta mycket, inom mig själv och det är absolut inte ofta som jag öppnar mig och berättar om dem. 

Jag vet inte, jag är helt kaotisk och jag känner att jag borde ta tag i detta.. Likaså med min träning, den känslan man bör ha, att det är kul och att man inte ska känna press är absolut inte här just nu. Jag känner press, oro och om jag inte alls rör på mig under ex. två dagar så känner jag mig som världens sämsta.. 

Det är för mycket nu, jag behöver en spark i baken det vet jag men hur då? Just nu klankar min fördärvade skalle ner på mig, den får mig att känna mig värdelös, den får mig att må dåligt! 

Jag vet, och det pratades om det igår .. Andra har det sämre men återigen rann bägaren över här. Jag kan ses som en extremt stark person, men jag är lika svag som alla andra men som inte alltid visar det. För mig är alla andra viktigare och självklart funkar inte den åsikten helt och hållet. & då blir det såhär! 

Det har varit en tuff tid och fan (ursäkta) verkar det då inte bli bättre! 

Lev efter framgångarna

När jag startade denna blogg, 18 juli 2011 så var mitt första mål att gå ner 9 kg. Det enda jag tänkte på var det som syntes på vågen. Jag blev helt fast i just vad vågen visade och det blev som en sorts mani att jag skulle väga mig och endast utgå från det. 

Självklart har jag nu insett att det inte funkar så. Att måttbandet är lika viktigt och även mitt beteende för ett gott välmående. Detta har jag lärt mig under tiden, jag har insett att det är så mycket mer som krävs för att klara av att gå ner i vikt än att just leva efter kg antalet. 

I måndags började jag finslipa på lite mål som jag haft under resans gång, sådana som är avklarade och sådana som jag fortfarande vill uppnå. Vissa känns långt fram och vissa är helt fantastiska att de är uppnådda.

Mål som jag uppnått

• Att gå ner 9 kg - Uppnått 30 Mars 2012
• Att få ett midjemått under 88 cm - Uppnått 24 Februari 2012
• Springa 5 km utan stopp på 30 min - Uppnått Vårruset 3 Maj 2012, 29 minuter
• Gå från storlek 32 till 27 i Jeans
• Att leva hälsosammare
• Att röra på mig minst 5 dagar i veckan
• Att få ett bättre självförtroende
• Att börja använda jeans mer
  

Mål som jag vill uppnå

• Springa milen
• Hålla kvar min vikt 
• Får en tajtare mage & slippa bilringarna som uppstår när jag har byxor på mig (bild är tagna för en jämförelse)
• Hålla mig från godis i 2 månader
• Att inte dricka lika mycket Alkohol 
• Att få ett ännu bättre självförtroende

Såhär ser det ut just nu. Jag är himla nöjd och detta visar er att vem som helst kan klara det bara man inte ger upp. Jag har kommit långt och det viktigaste jag har lärt mig är att fortsätta skapa mål för att vilja fortsätta och tycka det är kul! 

Aldrig mer denna storlek. 

Måste påpeka det att första tanken och blicken la jag på brösten. 

Herregud, vad stora de var!

Inspirerande ord

Tyvärr krävs det tid för att ta sig till det mål man vill uppnå. Jag har fortfarande lång väg kvar även om jag har kämpat mig igenom den långa vägen en väldigt bra bit. Jag är fortfarande inte nöjd, förmodligen kommer jag nog aldrig bli det helt och hållet.
Men en sak jag har lärt mig är att dessa uppoffringar, träningstimmar, tårar och psykningar är värt det & att jag gör allt för att fortsätta för att må ännu bättre! 

Bästa Almanackan

Ligger här i sängen och skriver ner dagens träning i Almanackan vilket alltid är lila roligt!
Imorgon är det planerat att jag ska träna armar, bröst och axlar. Frågan är bara när på dygnet?

Det återstå att se, klockan är ställd på 06,30 och det skulle vara suveränt om jag kom iväg till gymmet redan då.

God Natt.

I WORK OUT

Snacksutmaningen

God Morgon. 

Nu kommer första utmaningen och den handlar om den absolut största "drogen" i mitt liv. Snacks, godis och chips bland annat. Veckan som var åt jag godis i princip varje dag, ångesten vällde fram men jag kunde inte sluta även om jag ville (usel disciplin jag vet). Det fanns inget stopp och igår när jag satt i bilen påväg hem så kände jag att det behövdes sättas stopp ett tag. 

Jag har alltid sagt sen jag började förra året med viktnedgången att jag egentligen inte ville sluta med godis osv. helt och hållet men om man nu ser på det, på min tanke om att äta en gång i veckan så åt jag för sju veckor förra veckan.  

Så vad är är min utmaning?

Idag, 14 Maj är det precis 2 månader kvar tills vi åker till Öland för att se Lasse spela på Slottsruinen.

Så därför utmanar jag mig själv att vinna över sötsuget, att hålla uppe från allt som har med begreppet snacks att göra. 

Det kommer bli galet kämpigt och jobbigt men som jag har lärt mig hittills, att ge man bara f*n i att man ska klara det så gör man det.  

Er utmaning

Självklart vill jag även motivera er mot denna last som jag vet att många har. Ni behöver absolut inte köra samma sorts mål och utmaning men jag utmanar er, ni som vill. Va med mig och kämpa mot sötsuget, skapa era mål och kommentera just detta inlägg så kommer jag att följa upp er, driva och motivera er. För att kämpa med andra än själv är den bästa motivationen! 

 Utmana er själva och testa, för ni vet att ni klarar det! 

Vad blir din utmaning? 

Alkoholens baksidor

Jag har ätit godis hela helgen men inte druckit en enda droppe alkohol, eller jo ett glas rödvin i fredags. Men ack, det är inte mycket det och när jag tänker tillbaka så har jag inte druckit stora mängder alkohol sen snart tre veckor sedan och vad bättre min kropp mår! Visst godis är inte bra men alkoholen är verkligen sämre och jag har bestämt mig för att alkoholen ska bli en mindre del av mitt liv än vad den har varit hittills. Kanske konstigt tycker ni men inte jag. Jag kan ha lika kul nykter som onykter och man behöver ju inte fylla sig vareviga gång man är ute för det har jag insett att det inte ens är roligt! 

Festa kan man göra även och som många vet,
 alkoholen har sina baksidor. 

Det är möjligt för alla

God Morgon

Sitter här med en kopp kaffe i handen och försöker att inte titta ut på det extrem tråkiga vädret jag vaknade upp till idag. Visst, det är tur vädret är det som det är då jag behöver plugga hela förmiddagen innan det vankas kursstart och lektion vid kvart över ett. 

Sitter även och knåpar ihop lite "scheman" till Linda. Försöker anpassa så mycket som möjligt efter just hennes vardag som småbarnsmamma. Jag kan tycka det är svårt att få tiden att hänga ihop och vad är det då inte för henne? 

Vi får se hur det blir, självklart kommer jag att lägga upp det här med när jag är klar. Absolut viktigast att tänka på är att jag inte är någon expert utan jag kommer att gå efter vad jag utgått efter samt andras tips och tankar. Viktklubbs hemsida och expertråd följer jag väldigt mycket.. 

Jämförde energiförbrukningen med att gå och leka med barn i en timme. Som ni ser och ger även hopp för många är att man behöver inte träna för att förbränna kalorier.

Du kan anpassa mycket efter din vardag och det är möjligt för alla! 

Den som verkligen älskar mig är du

Jag har lärt mig att lyssna mer på mig själv, att känna av min kropp och kunna sätta stopp. För att kunna göra detta har jag förstått att säga nej är det viktigaste, att inte vara överallt utan även kunna vara hemma och bara va. Detta gjorde jag igår, det vankades styrelsemys och jag hade gärna velat gå dit men jag lyssnade på kroppen som skrek nej.
Det är jag glad för idag, att vakna utvilad och otroligt lugn är inte ofta och det krävs att man är det när man ska jobba heldag.

Ikväll händer även något roligt, ett mål som jag satte förra året ska ikväll sättas till verklighet. Vad tror ni? Jag berättar mer sen, nu är jag snart framme vid jobbet.

Ni får ha en riktigt bra och solig dag!