Det var många tankar som snurrade i huvudet när jag gick ner mot Växjösjön, skulle jag klara det och skulle det vara jobbigt? Jag var nervös men efter pepp från underbara människor i min närhet ställde jag mig i första startledet och hade endast i tanken att jag skulle ge allt och klara de där ynka 5 kilometrarna. Det räknades ner och loppet var igång, folk trängdes och var som galna för att komma fram men jag tog det lugnt, sprang på sidan och sprang om.
När jag kom vid 2 kilometers skylten förvånades jag över hur lätt det gick och hur jag bara "flöt" fram. Skulle jag orka var tankarna men med bra musik i öronen, riktigt bra motivation och pepp från mig själv så nådde jag målet. Med bara några hundra meter kvar såg jag tiden, 28 minuter hade vårruset hållit på. Jag ökade och i mål kom jag, 29 minuter exakt och 5 km gjorda.
Jag är fortfarande helt exalterad, att jag klarade det! I Augusti var inte ens en kilometer något att tala om och nu sprang jag fem och på en helt suverän tid enligt mig! Jag försökte pressa mig själv att klara 30 minuter och så låg jag en hel minut före.
Att bli av med sina onda demoner, att hitta en väg mot ett lättare liv det har jag gjort. Jag har kämpat och lidit, jag har mått skit och jag har mått bra men den känslan jag känner nu är obeskrivlig.
Jag klarade det!
